Kände att jag behövde skriva av mig lite. Är inne i en otroligt jobbig period, möter motgång på motgång och det känns som att inget kan gå rätt längre, allt är bara mörkt och negativt. Ni vet den känslan när man inte kan vara glad?  Vi vann matchen på övertid idag, jag borde vara överlycklig, mitt vanliga jag skulle vara sjukt glad. Men jag känner mig tom, allt gör bara ont. Jag försöker hålla huvudet högt men ibland är det otroligt svårt, speciellt när man inte vet vad man ska ta sig till. När all smärta, alla känslor och tankar bara tar över.. 

 

Hur gör man egentligen för att ta sig förbi detta, hur knyter man näven? Tankarna bara virvlar runt i huvudet, jag bara tänker tänker och tänker. Försöker komma på hur jag ska göra, men inte blir jag något klokare av det. Det jobbiga är ju att allt detta går ut över precis allt. Jag vill kunna leva livet, skapa minnen och vara glad. Såklart kommer det inte alltid vara såhär, jag fattar ju själv att jag är i en extrem svacka just nu. Vill bara veta hur länge det kommer vara såhär. Vill få tillbaka min motivation och mitt liv. Det enda man kan göra är väl att kämpa på, men samtidigt kan man inte bara låta saker och ting vara. För problem löser sig inte av att man bara flyr från dem, utan jag måste ju verkligen försöka lösa allt också. Saken är bara att jag inte har några svar alls hur jag ska lösa allt på. Antar att det kommer med tiden, det är vad jag hoppas på iaf. Tills dess får jag försöka göra det bästa av situationen, kan ju inte bara låsa in mig på mitt rum precis. Så får försöka se något positivt samt göra saker, för det blir inte bättre av att bara stänga ute omvärlden.